Det är så tyst ibland, inte ljudnivån utan från andra. Tystnaden är mer tydlig nu när jag inte använder Facebook längre. Vad händer i andras liv? Vilka vill veta vad som händer i mitt liv? Jag har ju hört av mig till några men några av dom är lite dåliga på att svara. Speciellt en person som jag blir lite fundersam över men aja det är som det är. M hörde av sig förut iaf och det uppskattar jag    Så gjorde även B och J så helt tyst har det inte varit   Ha ha massa förkortningar av namn här nu, men nu fick ni något att fundera på   det skulle bara var skönt att få ventilera hur mötet gick och hur det efteråt gick. Ja jag vet att jag kan ringa J när som helst men jag vill gärna låta henne slippa det någon dag   

Nä nu är det bäst att jag går till affärn och inhandlar lite till morgondagen, ska ut och resa lite    Tell you more about it later   

Fick ett brev i dag från sjukvården, fick en remiss till bettavdelning för en evighet sen, var det förra året?   men dom hade ingen tid då så jag har väntat sen dess på en tid och trodde att dom hade glömt bort mig. Men nu kanske jag äntligen kan få en tid    och nej, jag har inget sånt problem med mitt bett utan det har med migränutredningen att göra så lika bra att ta itu med det   

men nu är det dags att käka lite. tjing tjing!

Jag är nervös inför mötet i dag, det händer rätt ofta att jag är det, men i dag är det för att jag ska försöka säga att jag inte är nöjd och sånt kan vara väldigt svårt för mig när det kommer till personer. Jag har väldigt svårt att säga vad jag vill. Men som jag sa till M, oavsett vad hon säger ska jag söka kontakt någonannanstans då jag har förlorat en viss tilltro till henne. Jag gjorde något svårt och jobbigt förra veckan, jag ringde till henne och sa att jag hade det svårt och jobbigt just nu, men det kändes inte riktigt som hon tog mig på allvar    Hon borde ha gjort det då jag har förbaskat svårt att räcka ut handen till folk när jag behöver hjälp och stöd. Men det ska bli bättre, det bara SKA det!

Ska till kuratorn i morgon och i vanlig ordning så är det några uppgifter jag ska göra, svara på frågor eller något liknande. Men jag är inte riktigt nöjd så vi får väl se vad hon säger i morgon. Vill ju bara att allt ska vara som det ska vara, bra och harmoniskt. Allt löser sig till slut iaf   

Ååhh va härligt det skulle vara med en varm famn just nu! Fryser så dant så   

Saknar jag dig, eller saknar jag bara någon? Tror att det är både och, och i dag är en sådan dag som känslan är påtaglig. Men det är bra, jag tillåter mig att känna och jag kontrollerar mig själv. Jag önskar bara ibland att allt kunde se annorlunda ut...att allt inte skulle vara så "svårt"..men drömma kan jag göra :)

"Om inte du hör av dig så hör inte jag av mig"

Sitter och läser lite i min gamla blogg, läser inlägg från början av 2009 och det jag läser får mig att minnas. Jag var inte på någon bra plats just då, så besviken över allt som hade med karlar att göra, rätt deprimerad skulle jag nog säga. Men så träffade jag exet, igen, och blev ett par, flyttade ihop, flyttade isär, gjorde slut och blev ihop igen. Jag önskar att jag redan då hade tagit tag i mitt liv som jag gör nu, innan jag blev ihop med honom, om jag hade väntat kanske det hade funkat, eller så var vi bara fel för varandra. Jag ångrar inget men ibland undrar man tänk om...Livet är som det är, eller blir som det blir på grund av valen man gör. Ibland önskar jag att jag kunde blivit "räddad" tidigare i mitt liv, fast jag vet att det bara är en själv som kan rädda en. Och det har jag gjort, egentligen, för det är så mycket jag klarat av helt själv, utan någon att prata med, utan någon som har stöttat mig. Jag vet vad riktig ensamhet innebär...Men för att återgå till ämnet, vad hände där egentligen? Inte med mitt ex, men innan? Tror att det hände mycket mellan åren 2008 och 2009, slickade såren efter ett förhållande men läkte nog inte ordentligt, utan gjorde det jag alltid har gjort, trycker undan allt, försöker glömma och går vidare. Han har jag ju kommit över, men skulle nog försökt komma över honom innan jag gick vidare, men lätt att vara efterklok eller hur?   Men jag är äldre nu, och förhoppningsvis klokare. Ibland känns det som att jag lever för mycket i det förflutna men det är inte så kosntigt då det är så mycket som finna ouppklarat. Men en vacker dag ska jag kunna leva här och nu, kunna släppa allt som hände då och vara lycklig i nuet, förhoppningsvis med Han som jag alltid sökt efter   

Dags att sova! Natti natti