Det är slutet på terminen och jag har ägnat den senaste tiden till min uppsats. har vissa dagar jobbat med den 24/7, i alla fall har det känts som så   det är väl delvis därför jag inte varit så aktiv här, och så har jag väl inte haft så mycket att skriva   Skönt att terminen snart är slut, ska till Karlstad en sista gång på måndag och redovisa uppsatsen. Är lite nervös men inte så farligt än, kommer nog gå bra   Just nu sitter jag inte med uppsatsen utan med en ekonomiuppsats, går ju framåt i alla fall men känner mig rätt trött så ska väl gå och sova snart. Kommer sakna sällskapet i natt   Är inte van att sova med någon men det är ju såååå härligt att göra det   

Nej tror det blir att sova nu och sen gå upp tidigt i morgon för att fortsätta plugga. Ska göra klart ekonomiuppgiften och sen börja läsa uppsatsen jag ska opponera på. Gissar ju på att jag är klar med oppeneringsuppsatsen till på lördag, så då har jag hela söndagen på mig att göra klart min presentation och förberedda mig. Det jag är mest nervös över vad dom kommer tycka om min uppsats! Jag skulle verkligen hata om dom kommer med massa ändringar jag måste göra och sådant, men jag håller tummarna för att det kommer gå bra    

God natt och sov gott! 

Okay, detta inlägg kommer bli lite allvarligt och folk kanske tar illa upp men då är det så. Det här med att folk skadar sig själv, kan ni förstå det? Jag har ett antal i min närhet som sysslar med detta, och det är ofta något jag försöker ta avstånd ifrån och hålla mig borta från för jag vet inte hur jag ska hantera såna situationer. Till en viss del kan jag förstå den där biten att dom vill få ut det onda på något vis, för när jag har haft jobbiga stunder och det har gjort ont i hjärtat så har jag nypit mig hårt i armen och det lättar lite då faktiskt. Jag skulle aldrig gå så långt att jag skulle skada mig själv! Om jag skulle känna att livet var så jobbigt skulle jag söka hjälp. Jag ser inte ner på dom som skadar sig själva, det är bara det att jag inte förstår det och antagligen skulle jag inte förstå det  även om jag fick en förklaring. För vissa kan självskadelse var ett sätt för att få folk tycka synd om en, för andra kan det vara så att dom inte förstår själva varför dom gör som dom gör. Jag ser det som att alla har ett val, man kanske blir "beroende" av att skada sig själv men jag tror att det går att bryta sådana mönster. Göra något man gillar i stället, ta en promenad, vara med kompisar, ja vad som helst i stället för att vara hemma med kniven. Jag anser att jag själv är så stark att jag aldrig skulle skada mig själv, jag har redan skadat mig själv på andra sätt och nu har jag brutit dom mönstrena. Jag är stolt över mig själv och det liv jag har åstadkommit. Det har varit en lång och hård väg att ta mig hit, men det var mödan värt för så lycklig och välmående jag är nu, ja det har jag nog aldrig varit innan. Så förutom tack till mig själv, vill jag även tacka ni andra som finns i mitt liv och som stöttar och förgyller mitt liv. Ni är guld värda!

Jaha ja, lite otippat att vakna så här dags, dessutom utan väckarklocka   Men det är bara bra, då hinner jag plugga en stund innan det är dags för gymmet. I dag blir det yoga, får se om det går bättre denna gång, måste bara komma ihåg att ta med mig handduk så jag inte glider omkring så mycket ha ha   Känner verkligen att min kropp skriker efter att få röra på sig, har väl varit lite väl slö den senaste tiden men det ska bli bättring på den fronten! Så länge jag inte går upp i vikt så oroar jag mig inte så mycket, men det där kan ju tyvärr komma smygande...  

Arbetade hårt med uppsatsen igår så nu är jag uppe i 5 000 ord och 20 sidor, och i dag ska jag i alla fall försöka skriva minst 1 000 ord till men helst några tusen, ska ju vara klart till på måndag   Det är bara att jobba på och hoppas på det bästa!

Men nu blir det KAFFE!       

Japp ny vecka igen, tiden går så otroligt fort! Den här veckan ska ägnas åt plugg, plugg och återigen plugg. I alla fall försöka! :P På schemat står även träning och tvättning, måsten i mitt liv ;) Nu är det bara några veckor kvar i skolan sen så slipper jag skolan, ska bli så skönt för jag är såååå trött på att plugga! Vill ut i arbetslivet och börja leva som andra gör :P Men så småningom så ;) 

Nä dags att fixa frukost sen blir det att plugga!

I just want you close
Where you can stay forever
You could be sure
That it will only get better

You and me together
Through the days and nights
I don't worry 'cause
Everything's gonna be alright

People keep talking
They could say what they like
But all I know is
Everything's gonna be alright

And no one, no one, no one
Can get in the way of what I'm feeling
No one, no one, no one
Can get in the way of what I feel
For you, you, you
Can get in the way of what I feel for you

Usch va jag har ont i kroppen i dag! Boxades ju igår och så valde jag att gå i högklackat på kvällen, kanske inte det smartaste draget. Aja jag har ju inte ont i skallen i alla fall  ha ha  

Gårdagen var skoj trots omständigheterna, mycket trevligt folk!   Här får ni lite bilder  

Jaha i dag blir det fest igen, ska bli skoj   Tränade i förmiddags, så jag har i alla fall gjort något av det jag skulle gjort i dag ha ha Shit happens   Söndag i morgon, då hinner man med sånt man inte hann med förut i veckan   Har inte planerat utgång i dag men man vet ju aldrig vad som kan hända och vad dom andra vill hitta på. Det blir i alla fall lite spelande och sånt, och det kan ju vara skoj  

Nä nu ska jag fixa till mig och äta lite. Ha en skön lördag alla!      

Skönt att det är fredag, om bara vädret kunde bli bättre också! Har inga planer för dagen direkt, plugga, plugga och plugga skulle jag tro   Borde ta hand om hemmet också men äsch en annan dag hihi   I morgon blir det fest, men har inte bestämt mig än om jag ska dit eller inte, men jag tror att  jag ska det. Kan vara skoj att hitta på något och inte bara sitta hemma. Får väl se vad jag hittar på  

Jag hoppas alla får en bra fredag i alla fall!  

Längtar efter dig, men inom en snar framtid får jag träffa dig igen, underbart!  

Fly eller illa fäkta?

I "hela" mitt vuxna liv har jag tagit dom säkra vägarna och dom säkra killarna för att inte bli sårad, för att inte riskera något mer än vad jag kan hantera. Detta ofta omedvetna val gjorde jag efter min första pojkvän som sårade mig djupt och lämnade djupa ärr. Jag valde dom "fega" och dom "ryggradslösa" killarna för att överleva om man så vill. Med fega och ryggradslösa menar jag killar som lät sig hunsas av mig, som tillät mig såra dom om och om igen och som "aldrig" sa nej. Men var ledde dom här förhållanden med dom här killarna egentligen? Ingenstans, visst jag lärde mig någor på vägen men jag flydde i alla fall, bara för att det var fel, för att jag kände att det saknades något eller helt enkelt bara för att jag tröttnade. Så här höll det på i många år innan jag förstod att det var jag som gjorde fel, valde fel, inte bara mitt fel men fel på ett vis då jag kunde få bättre, kunde bli lyckligare och kunde få ett hållbarare förhållande. Ett tag förlorade jag tron på att kärleken fanns för mig, kärleken som jag alltid trott på, jag trodde att jag hade sumpat alla mina tillfällen att bli lycklig och få ett hållbart förhållande. Men en dag fick jag nog, jag insåg att jag behövde hitta mig själv istället och tog avstånd från killar. Jag mådde mycket bättre och var mycket lycklig, fast jag inte hade någon i mitt liv, men jag visste att jag inte var redo för en kille eller för ett förhållande. Efter några månader kände jag att jag nu hade fått mer grepp om mig själv och tillät mig att träffa killar igen, inte för att skaffa ett förhållande men för att utveckla relationen och mitt förhållningssätt till killar. Och så en dag träffade jag en Man, innan hade jag bara träffat pojkar, killar, ja dem som är mindre manliga, och jag visste att detta var precis vad jag behöver. En Man som visar var skåpet ska stå, någon jag inte kan köra med eller göra hur som helst mot, någon som jag känner finns där, någon som jag kan öppna mig för som jag aldrig gjort tidigare. So what om Mannen kommer bli jobbig eller annorlunda i framtiden, jag kanske också blir det. Jag tror faktiskt att vi båda två lever här och nu. Vi måste det med tanke på avståndet och på att han klargjorde från början hur det är. Men jag älskar att leva här och nu, det är så skönt att slippa tänka på framtiden, sitta och planera i huvudet hur man vill att det ska bli och så vidare. Kravlöst, skönt och öppet, men ändå med stor tillit. Han har öppnat vägen till kärleken, och jag är gladeligen villig att ta den vägen med allt vad det innebär.

Jag vet att jag inte behöver försvara mig eller mitt val, men jag tänkte att det var lika bra att vara öppen om hur det egentligen är och har varit. För jag vet att en dag kan folk komma fram och påstå hur dålig flickvän eller vän jag har varit, men dessa personer vet då inte vad jag har gått igenom och hur jag har förändrats. Därför väljer jag att bilda min egen uppfattning, för hur en person reagerar, agerar och känner beror mycket på situationen och de andra personerna i situationen, och detta är något som kan ändras.

Jag väljer att tro på kärleken. Vad väljer du?