Det är slutet på terminen och jag har ägnat den senaste tiden till min uppsats. har vissa dagar jobbat med den 24/7, i alla fall har det känts som så   det är väl delvis därför jag inte varit så aktiv här, och så har jag väl inte haft så mycket att skriva   Skönt att terminen snart är slut, ska till Karlstad en sista gång på måndag och redovisa uppsatsen. Är lite nervös men inte så farligt än, kommer nog gå bra   Just nu sitter jag inte med uppsatsen utan med en ekonomiuppsats, går ju framåt i alla fall men känner mig rätt trött så ska väl gå och sova snart. Kommer sakna sällskapet i natt   Är inte van att sova med någon men det är ju såååå härligt att göra det   

Nej tror det blir att sova nu och sen gå upp tidigt i morgon för att fortsätta plugga. Ska göra klart ekonomiuppgiften och sen börja läsa uppsatsen jag ska opponera på. Gissar ju på att jag är klar med oppeneringsuppsatsen till på lördag, så då har jag hela söndagen på mig att göra klart min presentation och förberedda mig. Det jag är mest nervös över vad dom kommer tycka om min uppsats! Jag skulle verkligen hata om dom kommer med massa ändringar jag måste göra och sådant, men jag håller tummarna för att det kommer gå bra    

God natt och sov gott! 

Okay, detta inlägg kommer bli lite allvarligt och folk kanske tar illa upp men då är det så. Det här med att folk skadar sig själv, kan ni förstå det? Jag har ett antal i min närhet som sysslar med detta, och det är ofta något jag försöker ta avstånd ifrån och hålla mig borta från för jag vet inte hur jag ska hantera såna situationer. Till en viss del kan jag förstå den där biten att dom vill få ut det onda på något vis, för när jag har haft jobbiga stunder och det har gjort ont i hjärtat så har jag nypit mig hårt i armen och det lättar lite då faktiskt. Jag skulle aldrig gå så långt att jag skulle skada mig själv! Om jag skulle känna att livet var så jobbigt skulle jag söka hjälp. Jag ser inte ner på dom som skadar sig själva, det är bara det att jag inte förstår det och antagligen skulle jag inte förstå det  även om jag fick en förklaring. För vissa kan självskadelse var ett sätt för att få folk tycka synd om en, för andra kan det vara så att dom inte förstår själva varför dom gör som dom gör. Jag ser det som att alla har ett val, man kanske blir "beroende" av att skada sig själv men jag tror att det går att bryta sådana mönster. Göra något man gillar i stället, ta en promenad, vara med kompisar, ja vad som helst i stället för att vara hemma med kniven. Jag anser att jag själv är så stark att jag aldrig skulle skada mig själv, jag har redan skadat mig själv på andra sätt och nu har jag brutit dom mönstrena. Jag är stolt över mig själv och det liv jag har åstadkommit. Det har varit en lång och hård väg att ta mig hit, men det var mödan värt för så lycklig och välmående jag är nu, ja det har jag nog aldrig varit innan. Så förutom tack till mig själv, vill jag även tacka ni andra som finns i mitt liv och som stöttar och förgyller mitt liv. Ni är guld värda!