Fly eller illa fäkta?

I "hela" mitt vuxna liv har jag tagit dom säkra vägarna och dom säkra killarna för att inte bli sårad, för att inte riskera något mer än vad jag kan hantera. Detta ofta omedvetna val gjorde jag efter min första pojkvän som sårade mig djupt och lämnade djupa ärr. Jag valde dom "fega" och dom "ryggradslösa" killarna för att överleva om man så vill. Med fega och ryggradslösa menar jag killar som lät sig hunsas av mig, som tillät mig såra dom om och om igen och som "aldrig" sa nej. Men var ledde dom här förhållanden med dom här killarna egentligen? Ingenstans, visst jag lärde mig någor på vägen men jag flydde i alla fall, bara för att det var fel, för att jag kände att det saknades något eller helt enkelt bara för att jag tröttnade. Så här höll det på i många år innan jag förstod att det var jag som gjorde fel, valde fel, inte bara mitt fel men fel på ett vis då jag kunde få bättre, kunde bli lyckligare och kunde få ett hållbarare förhållande. Ett tag förlorade jag tron på att kärleken fanns för mig, kärleken som jag alltid trott på, jag trodde att jag hade sumpat alla mina tillfällen att bli lycklig och få ett hållbart förhållande. Men en dag fick jag nog, jag insåg att jag behövde hitta mig själv istället och tog avstånd från killar. Jag mådde mycket bättre och var mycket lycklig, fast jag inte hade någon i mitt liv, men jag visste att jag inte var redo för en kille eller för ett förhållande. Efter några månader kände jag att jag nu hade fått mer grepp om mig själv och tillät mig att träffa killar igen, inte för att skaffa ett förhållande men för att utveckla relationen och mitt förhållningssätt till killar. Och så en dag träffade jag en Man, innan hade jag bara träffat pojkar, killar, ja dem som är mindre manliga, och jag visste att detta var precis vad jag behöver. En Man som visar var skåpet ska stå, någon jag inte kan köra med eller göra hur som helst mot, någon som jag känner finns där, någon som jag kan öppna mig för som jag aldrig gjort tidigare. So what om Mannen kommer bli jobbig eller annorlunda i framtiden, jag kanske också blir det. Jag tror faktiskt att vi båda två lever här och nu. Vi måste det med tanke på avståndet och på att han klargjorde från början hur det är. Men jag älskar att leva här och nu, det är så skönt att slippa tänka på framtiden, sitta och planera i huvudet hur man vill att det ska bli och så vidare. Kravlöst, skönt och öppet, men ändå med stor tillit. Han har öppnat vägen till kärleken, och jag är gladeligen villig att ta den vägen med allt vad det innebär.

Jag vet att jag inte behöver försvara mig eller mitt val, men jag tänkte att det var lika bra att vara öppen om hur det egentligen är och har varit. För jag vet att en dag kan folk komma fram och påstå hur dålig flickvän eller vän jag har varit, men dessa personer vet då inte vad jag har gått igenom och hur jag har förändrats. Därför väljer jag att bilda min egen uppfattning, för hur en person reagerar, agerar och känner beror mycket på situationen och de andra personerna i situationen, och detta är något som kan ändras.

Jag väljer att tro på kärleken. Vad väljer du?

Det är lite det jag undrar just nu, varför den här anonyma personen skriver dessa saker till mig och hur den här personen tror att jag ska tro på vad denna säger när hon/han håller sig anonym. Om du vill att jag ska lyssna på vad du säger så träd fram i stället. 

Fick en anonym kommentar i dag och det som personen skrev tyckte jag var rätt intressant. Dock så är jag inte riktigt säker på vad personen menar så personen i fråga får gärna förtydliga sig. Var det ett hot? Eller var det en varning? I vilket fall, så tycker jag att man kan skriva vem man är och vem man syftar på. Btw är det inte upp till dig att bestämma vem den bästa är  . Om du känner mig så skulle du veta...så det är ju tydligt att du inte känner mig  Men hör gärna av dig igen! 

Japp i kväll blev det pizza och film med en kompis, riktigt trevligt   Fick även köra hans bilar, vilket var skoj, har en av hans bilar på parkeringen just nu he he   Gött med pizza, men inte bra för kroppen ha ha. Såg rätt bra film, Splice, men vet inte om min kompis tyckte den var så där jättebra ha ha...ja den var ju lite udda och konstig   Sen började vi titta på True legend, men den såg vi bara halva sen så ville han gå och lägga sig så då åkte jag hem.  Trevligt att hitta på något för en gång skull. Men nu dröjer det inte länge förrän Han är hemma och då kan jag hitta på saker med honom i stället, eller också, längtar!   Men nu är det dags för mig att sova, så god natt!

Du finns i mina tankar, och jag önskar du var här. Saknar dig!