Och det kan jag väl förstå i och med att jag inte har bloggat på ett bra tag. Men fick en kommentar där personen i fråga (som får gärna berätta vem han/hon är   ) frågade vad jag har gjort den senaste månaden och om jag hittat lyckan. Lyckan var väl ett tag sen jag hittade men han som kommer med lyckan var i Sverige ett tag så var med honom och bara njöt av honom och hans närvaro   Jag har även jobbat och pluggat, var även en sväng i karlstad i början av april för att avsluta lite kurser och påbörja mitt examensarbete. Jag har även tagit mitt körkort! Grattis till mig! Känns underbart och befriande att äntligen ha kortet!   Jag har faktiskt mest bara njutit av livet den senaste tiden och inte ansträngt mig för mycket   Har ju så klart även tränat och sådant, var rädd för att jag skulle gå upp massa i och med att det blev en hel del onyttigheter i och med besöket, men det verkar som att vikten är stadig   Försöker ju gå ner lite mer till sommaren men jag känner inte att det är något måste, om jag lyckas så lyckas jag, men om jag inte gör det så är det inte hela världen. Sen typ september har jag gått från att vara en storlek 38/40 till att vara en storlek 34/36, vilket jag är mäkta stolt över   Det bitterljuva är alla kläder som inte sitter bra längre, för det gör så att jag inser att jag inte såg själv hur stor jag egentligen var...nej jag menar inte att jag var tjock men det är skrämmande att veta att jag inte såg hur stor jag var, det är väl så det börjar och så väger man helt plötsligt 20 kilo för mycket...men det ska jag aldrig låta hända! Min övre gräns ska alltid vara 70 kilo, det är för mycket egentligen men det är den nivån jag kan tillåta mig själv, för ibland kan det ju hända saker i livet som gör att man går upp eller att man inte kan röra sig som man ska. Men i alla fall, detta med kläder, det blev ju ett rätt stort problem för mig för det är inget kul när mycket av det man äger är för stort. Så det första jag gjorde var att bestämma mig för att köpa ett par jeans som skulle sitta perfekt, jag gick till stan med tanken att det är okay om jeansen kostar 800 så länge dom sitter perfekt. Men snacka om mission impossible! Tror jag provade 40 par jeans och det var få som ens var i närheten av att vara den modellen jag ville ha! Till slut hittade jag ett par som satt perfekt och dom kostade typ bara 300!   jättenöjd över det priset så jag valde att köpa två par byxor till, inte jeans utan andra byxor med hög midja. Så det blev 3 par byxor för typ 1000 spänn, inte så illa   och för några dagar sen köpte jag kläder begagnat, 40 klädesplagg för en nätt liten summa. Så nu kan jag inte klaga på att jag inte har kläder som passar!   men det känns lite konstigt och ovant att jag behöver kläder i sorlekt small/ 36, kommer knappt inte ens ihåg när jag kunde ha det sist! Men jag är förbaskat stolt över mig själv!   Så det var lite om vad som händer i mitt liv, vad händer i era liv?